A Psychological Tip

”Whenever you’re called on to make up your mind,
and you’re hampered by not having any,
the best way to solve the dilemma, you’ll find,
is simply by spinning a penny.
No – not so that chance shall decide the affair
while you’re passively standing there moping;
but the moment the penny is up in the air,
you suddenly know what you’re hoping”

Piet Hein

Ibland går jag dit

Första gången var en blek dag i början av oktober, förra året. Vädret var mulet och jag var klädd för en lång promenad.
Från skogsstigen vek jag in på en annan, mindre, stig som ledde ner till en stenig liten strand.
Där, i kanten av stranden, stod en brassestol.
Kvarglömd?
Lämnad?
Efter viss tvekan satte jag mig i stolen, fötterna i marken, som beredd att snabbt ställa mig upp om stolens ägare skulle komma. Efter en stund sträckte jag ut mina ben och tog liksom ordentlig plats i stolen. Jag blundade och hörde vågornas skvalp mot stranden medan det fina duggregnets små, små dimlika droppar landade i mitt ansikte. Det var fantastiskt, det kändes som om det var första gången jag verkligen var på en strand, som om det var första gången jag var vid vattnet, som om det var första gången jag kände duggregn.
Jag vet inte hur länge jag satt där men när jag så småningom tog mig upp ur stolen kände jag en enorm tacksamhet.
Utöver tacksamhet kände jag mig upprymd och väldigt lycklig vilket fick mig att till fullo njuta av min fortsatta promenad och min lediga dag.

Ibland går jag dit, får frid, känner närvaro och njuter, men ingen gång blir som den där allra första gången.